För att recensera något krävs distans och nu är jag hemma och kan reflektera hur mycket som helst över vad som ska vara min stad i några månader framöver.
Lägenheten har fyra sängar, varav endast en är placerad på en annan. Självklart är det jag som tilldelas sängplatsen till vilken mest atletisk förmåga krävs. Jag måste varje kväll klättra för att få sova och blir i och med det också som gjord för allmän beskådan.
Lägenheten ligger på femte våningen. Therese kallar den fortfarande för "The Penthouse", jag börjar luta åt något betydligt mindre smickrande. Allt med grund i att vi inte har någon hiss utan endast otaligt många trappsteg.
En förkylning har förföljt mig under några dagars tid och resulterar i en näsa som är ur funktion. Näsor ur funktion kan resultera i snarkande och det är inte överdrivet populärt när man delar rum med andra.
Varierad kost har den senaste veckan bevisats med 1) Köttbullar och makaroner, 2) Köttbullar och nudlar, 3) Spagetti och köttfärssås. Tillsatt med en gnutta jättemycket ketchup.
Igår blev jag kallad pen av en ytterst pålitlig - smått påverkad - man. Vi möts i en trappa, inte långt från centralstationen, han stannar till och säger att jag är pen. Snabbtänkt som jag är kommer jag med en gång på det klämkäcka svaret "he-he". Han frågar vidare om jag fått det från mamma eller pappa. Jag tycker att mitt "he-he" var svar nog.
För att berika min vardag ytterligare har jag under de senaste två veckorna uppskattningsvis tittat mer på TV än jag har gjort under det senaste året. Nu vet jag vem Captain Oates är och jag känner mig jätteduktig.
Sedan läser jag Neo, Och världen skälvde och Välkommen till folkrepubliken Katrineholm mellan varven för att behålla lite av min klassiska nördstämpel också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar